Kreativa Processer

Kreativa Processer

Läkande konst och annat skapande

Jag heter Erika och är skribent.

Den här bloggen har som syfte att visa SJÄLVLÄKANDE KONSTSKAPANDE PROCESSER.

Idag finns det väldigt mycket litteratur i omlopp där författare berättar om sina svårigheter i livet, och deras individuella sätt att handskas med dem. Det är mycket inspirerande att läsa om hur andra människor har lyckats ta sig igenom svåra passager själva, tycker jag.

Du behöver förstås inte vara olycklig för att ägna dig åt hälsoförebyggande konst - men ofta är just skaparprocesserna det som hjälper oss att hålla igång ett positivt flöde <3

-------¤-----¤--¤----¤--¤¤-

Kontakta mig gärna om du vill bli "Gäst-skribent/konstnär"!

Min emailadress är: kulturkonsthalsamiljo[at]live.com



Vi hörs!

¤ erika ¤

Böcker, böcker...!

publiceratPosted by Erika Chotai Mon, October 20, 2014 22:03:17
Dels vill jag tipsa om en bok som jag inte har hunnit införskaffa för egen del, men jag kan lova att den är lite av en guldgruva!

HSP har ju kommit ut även på "forskarnivå" som ett personlighetsdrag. Vi som har den här känsligheten (ca 20 % av befolkningen) är alltså inte överkänsliga, utan högkänsliga.

Det är en tillgång, men kan också skapa svårigheter om man inte förstår att vi bara är ungefär en femtedel som uppfattar allt med denna intensitet. Resten av befolkningen ligger på en skala från "normalkänslighet" till "lågkänslighet".

Vi är ju många som funderat över diagnoshysteri och medicinering med bieffekter som skapar psykisk obalans, och nu har vi, många med mig, fått en förklaring till varför andra människor vill "medicinera bort" det vi känner och upplever.

Med tanke på bokstavsdiagnoser som sträcker sig ner i förskoleåldern, så är det AKUT att vi börjar fatta vad det är med dessa små personer, för mediciner är inte lösningen på någonting. Det bara skapar problem.

Egia har översatt boken "Det högkänsliga barnet".

(klicka på bilden för länk till förlaget)

Det andra är min nya medverkan i ett par antologier:

I novellsamlingen "Över en fika" på Ariton Förlag.
Du hittar en intervju med mig här:

och en annan här:

Här blir jag intervjuad på Kreationslotsen:

Boken släpps 27 oktober.



Min presentation med Whildeanska Våren finner du här:

Min presentation i Whildeanska Vintern finns här:

Boken släpps också de närmsta veckorna.



  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post40

Being extra sensitive

publiceratPosted by Erika Chotai Fri, August 15, 2014 13:06:50

Going Under,
in search of Gold,

Diving Deep,
to see the Blue,

And touch a groovy
Underneath.

Touching Wonders,
Colors, shapes,
Swimming,

Falling Off,
Turning Over
Jumping Up.

Watching Stars,
and a golden Apple
Washing glooming thoughts Away.

I am sensitive
and I Know it.
I feel it,
I am Aware.

  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post39

Following the dots

publiceratPosted by Erika Chotai Wed, July 23, 2014 15:00:26

Nu fick jag med formateringen och allt, originaltexten jag citerar heter "The relationship between creativity and mental illness"

Och återigen... jag har mer förtroende för personer som jobbar med kultur än för några andra. När man förklarar problemet -- vecklar ut det, så att det inte är något problem längre,

snarare än "fångar in" och försöker ta död på det. Att vara kreativ är en tillgång, på samma sätt som det är en tillgång att vara högkänslig eller att ha någon funktionsvariant som bryter normer.

Jag måste hylla Maria Popova, för hennes blogg är brilliant - en ren skattkista!

Vi har exempelvis en artikel om hur rutin är viktigt för kreativiteten (något jag personligen jobbar på! :D ) klicka för länk, och att sömn är absolut avgörande.

CITAT

Andreasen considers the unique psychoemotional constitution of the highly creative person, both its blessing and its curse:

Many personality characteristics of creative people … make them more vulnerable, including openness to new experiences, a tolerance for ambiguity, and an approach to life and the world that is relatively free of preconceptions. This flexibility permits them to perceive things in a fresh and novel way, which is an important basis for creativity. But it also means that their inner world is complex, ambiguous, and filled with shades of gray rather than black and white. It is a world filled with many questions and few easy answers. While less creative people can quickly respond to situations based on what they have been told by people in authority — parents, teachers, pastors, rabbis, or priests — the creative person lives in a more fluid and nebulous world. He or she may have to confront criticism or rejection for being too questioning, or too unconventional. Such traits can lead to feelings of depression or social alienation. A highly original person may seem odd or strange to others. Too much openness means living on the edge. Sometimes the person may drop over the edge… into depression, mania, or perhaps schizophrenia.

She considers the cognitive machinery common to both creative thinking and mental turmoil:

Creative ideas probably occur as part of a potentially dangerous mental process, when associations in the brain are flying freely during unconscious mental states — how thoughts must become momentarily disorganized prior to organizing. Such a process is very similar to that which occurs during psychotic states of mania, depression, or schizophrenia. In fact, the great Swiss psychiatrist Eugen Bleuler, who gave schizophrenia its name, described a “loosening of associations” as its most characteristic feature: “Of the thousands of associative threads that guide our thinking, this disease seems to interrupt, quite haphazardly, sometimes single threads, sometimes a whole group, and sometimes whole segments of them.”

Of course, we now know that this crossing of the wires that combines seemingly unrelated concepts is also the essence of creativity — or what Einstein once described as the “combinatory play” at the heart of ideation — and why dot-connecting is vital for great art.

Avslutar med en länkn Björks musikvideo Jóga
För att den är så vacker



all the accidents that happen
follow the dot
coinsidense makes sense
only with you
you don't have to speak
i feel
emotional landscapes
they puzzle me

then the riddle gets solved and you push me up to this:

...state of emergency...
...how beatuiful to be!...
...state of emergency...
...is where i want to be...

all that no-one sees
you see
what's inside of me
every nerve that hurts you heal
deep inside of me
you don't have to speak - i feel
emotional landscapes
they puzzle me
confuse

then the riddle gets solved and you push me up to this:

...state of emergency...
...how beatuiful to be!...
...state of emergency...
...is where i want to be...

...state of emergency...

...state of emergency...



  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post38

Litterärt om att vara Quinna

publiceratPosted by Erika Chotai Sun, July 20, 2014 14:58:02
Jag går en distansutbildning i Örtmedicin och Helhetsterapi, som påbyggnad av min Kinesiska Massage terapi och Kinesisk Akupressur Terapi-utbildning. Det är mer av en hobby än en yrkesväg. Jag mår bra av att lära mig, men känner mig inte kunnig nog att ta på mig klienter. Med barnens situation känns det som om det skulle vara oansvarigt att sträva åt det hållet. Jag behöver finnas till hands för den egna familjen, rent "healing-mässigt".

Men i natt skrapade jag ihop en liten bokhög med böcker om hormoner, vitaminer, örter, buddhism, trädgård och meditation från bokhyllan. Exempelvis "En lisa för själen" och "The Art of Living - a guide to contentment, joy, and fulfillment" låg jag och bläddrade i.

Jag är ju lite av en sån där... bibliofil, heter det så? Ja det gör det.

Något annat jag tycker mycket om är gamla hederliga tidningsartiklar, särskilt om de handlar om kultur.



Inuti en ayurvedisk örtbok låg en litteraturartikel, ett uppslag som jag rivit ur DN vid något tillfälle. Den handlar om kvinnans situation. jag älskar det greppet - när man utgår ifrån nedärvda historier, som inte kan ha skadats av patriarkatet. Annars känns det som om allt man säger skjuts ner av projektiler: "har du kjol? Har du fitta? Okej, kan inte vara någon yttersta sanning i det då...". Man monterar ner känslor, tankar och själsliga upplevelser, man ifrågasätter och försöker motbevisa. att det är möjligt att vara... Kvinna.

Kan väl jag förstå. Svårt är det att föreställa sig något man inte är. Men nu är det så. vi är "det andra könet", eller det Första? Vi föder ut både kvinnor och män ur kroppen, vi ammar både kvinnor och män. Vi tvingas ta hand om alla, oavsett kön. Den heliga Madonnan. Earth Mother.

Men när det gäller intellekt så har männen haft företräde så länge, att vi ofta ses som hot med vårt originella, mer plastiska, men också Jordbundna sätt att se saker. Vi utmanar genom att varje kvinna har fött ut varje plutt. I varje kvinna finns alltså en "mamma-figur" - och en mamma har alltid rätt. Eller en mamma har i alla fall ett försprång på så sätt att hon kan något som inte män kan: bära på små barn inuti oss.

Dessutom var mamma här långt innan du var det. Det är provocerande. Om man ser "mamma" i varje kvinna utgör alltså varje kvinna ett hot. Och att se mamma i alla kvinnor är nog en ganska normal process. Hur ska ett barn annars avskilja sig från den person som burit och (för det mesta) ammat henom? Man har inte så många val.



Problemet är att alla kvinnor inte vill bli sedda som "mammor" - åtminstone inte av vuxna män. Och är man Maria Magdalena, så ska det vara vackert. Inte någon idé om att kvinnor finns till för sex, utan att hon är känslomässigt begåvad på grund av detta med att kunna bära och amma ett barn. En följeslagare med emotionell intelligens? Låter bra.

Naturligtvis är inte exakt varenda kvinna emotionellt begåvad, och det finns män som hittat sina kvinnliga sidor, men det hör inte hit. Nu pratar vi om genomsnittet.

"Konsten att tysta en kvinna som törs tala om män", heter artikeln, och är skriven av en litteraturprofessor vid namn Lisbeth Larsson.

Jag ska ta ett par citat:




En kvinnas berättelse om sitt liv kan enligt detta synsätt, som den amerikanska litteraturteoretikern Shosana Felman skriver, "bara vara ett vittnesbörd: om att ha överlevt". Att vara kvinna är att inte bara ha fått sin tunga avskuren, det är till och med, som Helene Cixous menar i essän "Castration or decaptation", detsamma som att få sitt huvud avhugget och bli bestulen på sitt tänkande.





"Hur får en kvinna en manlig publik att förstå vad hennes kropp har varit utsatt för i en kultur som inte tar kvinnors mänskliga rättigheter på allvar?" frågar han [Horace Engdahl, min anm.] sig och tillägger: "Det verkar så trivialt, de förstår inte vad hon menar."

Läser man myten om Philomela/Procne med fokus på intrigen, så som man ofta gör med andra texter, ser man emellertid att det inte alls handlar om kvinnors tystnad eller oförmåga att tala eller ens männens oförmåga att förstå utan om att kvinnor görs oförmögna att tala.





Och jag kan bara säga att det är en mycket fin artikel, och att jag är glad att jag rivit ur och sparat den.

Jag vet att det upprör att man pratar om orättvisor, och särskilt eftersom största delen av samhället är CIS-hetero-orienterat, så "går man emellan relationer" om man pratar om dessa saker.

Men idag har vi ett mer och mer färgat samhälle, vi har alla varianter och detta betyder att folk som stått och hängt i nån gammal garderob äntligen vill komma ut. Kalla det vad du vill! Men fobier hör inte 2000-talet till (2010-talet).


  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post37

Antroposofisk behandling

publiceratPosted by Erika Chotai Sun, July 06, 2014 14:38:40
Jag har faktiskt aldrig själv haft kontakt med Antroposoferna, men mitt intresse för Waldorfpedagogik, Steinerpedagogik och för alternativmedicin + integrativ & komplementärmedicin, har gjort att jag "tror" på deras behandlingar på avstånd.

Följande hämtar jag från Vidarklinikens hemsida:

"Sjukdomssynen blir mer dynamisk

Detta synsätt stärker också patientens ställning och ansvar. Patientens egen berättelse och förståelse blir en viktig del i läkarens syn på sjukdomen. Behandlingskoncept utvecklas alltid i samråd med patienten. Patienten förväntas aktivt delta i sin behandling och läkeprocess vilket ofta upplevs som ett positivt steg i den personliga utvecklingen. Professionen förväntas kunna ge stöd i en mer djupgående process hos patienten.

Antroposofisk läkning och läkemedel

Livet utspelar sig i rörelse i rum och tid. Ständigt uppstår sjukdomstendenser som i regel övervinns. Det vi kallar för hälsa är resultatet av ständigt rubbade och återvunna balanser i kropp och själ, däri består vårt liv. En lättare sjukdom kan innebära att balansen rubbas, men organismens egna resurser återställer den inom en viss tid. Vi kallar det för självläkning. Vid svårare sjukdomar finns också denna självläkningstendens, men nu räcker den inte till. Det behövs ”medicin”. En medicin kan ha olika ambitioner, t ex att döda bakterier, undertrycka en inflammation, ta bort smärta osv.

En annan ambition är att noga förstå var självläkningen brister och försöka stödja den. Konventionella läkemedel kan åstadkomma mycket, men deras effekt beror alltid på att man påtvingar organismen en förändring i sin fysiologi.

En komplettering är läkemedel som försöker stödja organismens egna ansträngningar till läkning. Deras effekt är alltså den stärkta självläkningen. Det är med detta syfte de kompletterande antroposofiska läkemedlen har utvecklats. Man tar till vara på en del kunskaper inom den traditionella medicinen, men i allt väsentligt bygger utvecklingen och användningen av antroposofiska läkemedel på en ny, integrerad syn på den komplexa självläkningsförmågan.

Läkemedlen består av komplexa substanser ur mineral- och växtriket samt även från vissa djur som bereds i speciella farmakologiska förfaranden och håller högsta kvalitet. Det är i det levandes rike som man kan finna en möjlighet att stimulera den uttröttade mänskliga självläkningsförmågan. Dessa läkemedel förskrivs av läkare tillsammans med nödvändiga konventionella mediciner och utgör då ett komplement. Läkaren tar ansvar för hela medicineringen".



  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post36

Epigenetik

publiceratPosted by Erika Chotai Sun, July 06, 2014 01:16:28
Artikel i SvD (klicka):

"”Det är genetiskt” ges som förklaring till allt från drogberoende till krig. Men den eviga konflikten i ”arv eller miljö” förlorar sin relevans när arv och miljö inte längre kan skiljas åt. Var går gränsen för den enskildes moraliska ansvar? Vid livmodern? Vid första, andra eller tredje trimestern eller generationen? När vi börjar klarlägga mekanismerna för hur vårt levnadssätt och vår miljö, som i allt väsentligt betingas av rådande ekonomiska strukturer, ger upphov till sjukdom och mänskligt lidande, hur bör vi då förhålla oss till dessa strukturer? Är den medicinska vetenskapens och läkarnas uppgift att passivt låta sjukdomar uppstå och sedan ägna sig åt att kontrollera dem med läkemedel? Läkemedel som trots namnet ytterst sällan läker.

Det är emellertid av yttersta vikt att epigenetiken ses i en helhet. Vi föds fortfarande med olika förutsättningar, både genetiska, epigenetiska och socioekonomiska. Och all epidemiologisk forskning visar att det endast är genom ingripanden på samhällsnivå som man uppnår varaktiga, statistiskt väsentliga förbättringar av folkhälsan. Inte genom bespottande av individer och subgrupper för deras fysiska och psykiska sjukdomar. Det finns nämligen en reell risk för att epigenetiken liksom genetiken blir just en vetenskaplig pekpinne som riktas mot de redan marginaliserade"


"Genetikens doktrin om DNA som ett statiskt lexikon dikterande vår existens är på allvar ifrågasatt. Dess konkurrent är epigenetiken. Som namnet antyder (”epi” = på) kan denna förhållandevis nya disciplin ses som ett komplement till genetiken, men en självständig disciplin i sin egen rätt. Epigenetiken revolutionerar innebörden av arv och ärftlighet: Vår arvsmassa är inte statisk utan direkt formbar av varje individ, utan laboratorisk genmanipulation eller slumpartade mutationer.

Att vi föds med en viss uppsättning gener betyder inte att vi därmed stelnat i vår slutgiltiga form som färdigtorkade gipsfigurer. Epigenetiken beskriver hur miljö, levnadssätt och personliga erfarenheter, i stort sett allt som vederfars den enskilde, ständigt omformar hennes arvsmassa med avgörande konsekvenser för hennes biologiska öde: utveckling, sjukdom och hälsa. Och hennes avkommas öde – i generationer.

Vi är alltså inte fångar i vårt DNA, värddjur för en parasiterande arvsmassa, utan medskapare av detsamma".

4 juli 2014 av OMID AGHAJARI AT-läkare





  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post35

Blogginlägg _Om_Mig.

publiceratPosted by Erika Chotai Tue, March 11, 2014 14:00:48
Var så god om du vill läsa ett personligt inlägg!

  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post34

Bra Länkar!

publiceratPosted by Erika Chotai Tue, March 11, 2014 08:20:14

"Psykiatrins Robin Hood"


Jag vill förhindra självmord



  • Comments(0)//erikachotai.kulturkonsthalsamiljo.eu/#post33
« PreviousNext »